Nothing fixes a thing so intensely in the memory as the wish to forget it.
Hey! hur mår ni? Jag hoppas ni mår bra. jag mår väl sådär för tillfället. är lite förvirrad och mår inte så där jätte toppen nu för tiden vilket säkert märks av de i min omgivning. Jag har mycket där inne som inte får komma ut så att säga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Har så många tankar om allt möjligt... saker som stör mig.. saker jag funderar på osv. det är som sagt lite rörigt där upp i huvudkontoret. haha. lite humor så inte det här inlägget blir för trist.
Jag vet inte hur saker och ting ska bli bättre! det är så jobbigt just nu. krångel i familjen (som vanligt), med vänner, kärlek (töntigt det låter) och skolan. Jag tänker inte skriva någonting här om de tre första nämnda. Jag kan säga att jag är sjukt less på hur situationen i familjen är. det har varit så här i flera år och kommer förmodligen forsätta så också. fuck it. less jag blir. Jag vet inte heller hur jag ska göra med vissa vänner. de sårar mig fast de inte vet om det. är vissa värd att behålla eller inte? passar vi ihop som vänner? kan jag lita på dig? ja ni förstår kanske hur det kan vara. boys.. ja den diskutionen tänker jag inte ens ta upp. det är så svårt att veta vad dem är ute efter. känns ibland som de är bara ute efter en sak. skitsamma. fuck that shit. tänker sitta och vänta på min drömprins orkar inte ödsla engeri och inte få något tillbaka.
hur som helst så kan jag beskriva mitt dilemma angående skolan lite mer än de tre andra dilemmana jag har. Jag hatar skolan. har alltid gjort kommer alltid göra. Jag känner att en praktisk linje hade varit bättre för mig. Jag är ingen plugg människa. har aldrig vara kommer aldrig bli. tanken på att det är två år kvar i skolan känns hemsk. tanken av att jag förmodligen måste gå 3-5 år på högskola känns som rena självmordet. seriöst. tror inte jag skulle klara av det. tyvärr är jag nog inte kapabel till att klara det. känns för jävligt att jag inte kan tro på mig själv mer och tro jag kan klara det. Jag har F i matte nu och det känns inte precis roligt... Jag är verklige urusel på matte och vi har världens dåligaste lärare i matte. hur bra tror ni de går för mig då? inte får man någon hjälp av skolan heller. hatar matte. Just nu känner jag för att börja om på nytt. gå en praktisk linje. få en yrkesutbildning direkt. ha möjligheten att skaffa ett jobb direkt efter gymnasiet. den möjligheten har jag inte nu. Men till den stora frågan är nu. vad vill jag bli? jag har absolut INGEN ANING. jag kan jobba med vad som helst bara det inte är tråkigt och ingen variation. bygg kanske är något för mig? har tänkt på de ett tag och kommit fram till att jag kanske skulle gilla det. får se hur det blir. nu ska jag sova och vila min lilla hjärna och låta alla de här jobbiga tankarna flyga bort och försvinna. tänker strunta i allt för tillfället. orkar inte ödsla energi på människor som inte lägger ner lika mycket energi som mig.
fan vad allt ska vara jobbigt. fuck allt. The quote här nedanför och i rubriken är så sant. så klokt sagt.
Nothing fixes a thing so intensely in the memory as the wish to forget it.
- Michel de Montaigne
Tre bilder tagna i Marocko. har inte riktigt någon koll på vem som tagit dem men gissar på att det är min mamma. älskar dom här bilderna. Det var en helt otroligt vacker solnedgång. allt blev rosa och orange. otroligt. de är så vackra! kan inte sluta älska den sista bilden.. den med paret som går där nere på stranden. så fint.
Jag vet inte hur saker och ting ska bli bättre! det är så jobbigt just nu. krångel i familjen (som vanligt), med vänner, kärlek (töntigt det låter) och skolan. Jag tänker inte skriva någonting här om de tre första nämnda. Jag kan säga att jag är sjukt less på hur situationen i familjen är. det har varit så här i flera år och kommer förmodligen forsätta så också. fuck it. less jag blir. Jag vet inte heller hur jag ska göra med vissa vänner. de sårar mig fast de inte vet om det. är vissa värd att behålla eller inte? passar vi ihop som vänner? kan jag lita på dig? ja ni förstår kanske hur det kan vara. boys.. ja den diskutionen tänker jag inte ens ta upp. det är så svårt att veta vad dem är ute efter. känns ibland som de är bara ute efter en sak. skitsamma. fuck that shit. tänker sitta och vänta på min drömprins orkar inte ödsla engeri och inte få något tillbaka.
hur som helst så kan jag beskriva mitt dilemma angående skolan lite mer än de tre andra dilemmana jag har. Jag hatar skolan. har alltid gjort kommer alltid göra. Jag känner att en praktisk linje hade varit bättre för mig. Jag är ingen plugg människa. har aldrig vara kommer aldrig bli. tanken på att det är två år kvar i skolan känns hemsk. tanken av att jag förmodligen måste gå 3-5 år på högskola känns som rena självmordet. seriöst. tror inte jag skulle klara av det. tyvärr är jag nog inte kapabel till att klara det. känns för jävligt att jag inte kan tro på mig själv mer och tro jag kan klara det. Jag har F i matte nu och det känns inte precis roligt... Jag är verklige urusel på matte och vi har världens dåligaste lärare i matte. hur bra tror ni de går för mig då? inte får man någon hjälp av skolan heller. hatar matte. Just nu känner jag för att börja om på nytt. gå en praktisk linje. få en yrkesutbildning direkt. ha möjligheten att skaffa ett jobb direkt efter gymnasiet. den möjligheten har jag inte nu. Men till den stora frågan är nu. vad vill jag bli? jag har absolut INGEN ANING. jag kan jobba med vad som helst bara det inte är tråkigt och ingen variation. bygg kanske är något för mig? har tänkt på de ett tag och kommit fram till att jag kanske skulle gilla det. får se hur det blir. nu ska jag sova och vila min lilla hjärna och låta alla de här jobbiga tankarna flyga bort och försvinna. tänker strunta i allt för tillfället. orkar inte ödsla energi på människor som inte lägger ner lika mycket energi som mig.
fan vad allt ska vara jobbigt. fuck allt. The quote här nedanför och i rubriken är så sant. så klokt sagt.
Nothing fixes a thing so intensely in the memory as the wish to forget it.
- Michel de Montaigne
Tre bilder tagna i Marocko. har inte riktigt någon koll på vem som tagit dem men gissar på att det är min mamma. älskar dom här bilderna. Det var en helt otroligt vacker solnedgång. allt blev rosa och orange. otroligt. de är så vackra! kan inte sluta älska den sista bilden.. den med paret som går där nere på stranden. så fint.
Kommentarer
Trackback
