Det känns som jag vill skriva av mig. vill få ut nånting. men jag vet inte vad det är. känner mig tom men samtidigt så känns det som jag är full av tankar. jag är ledsen, arg och förbannad. allt på samma gång. Det känns som om det är något som fattas. någonting saknas! vet inte vad det är. eller att det är något som jag vill ska bort. bort från mitt liv. jag vill inte att det ska existerna. Jag har verkligen sjukt mycket ilska inom mig. det märks kanske inte. det är saker som jag mår dåligt av och jag håller det inom mig. pratar inte om det med någon. inte med någon. det är bara jag som vet hur jag känner. problem efter problem. för varje gång jag blir sårad så lagras ytterligare lite ilska och tårar inom mig och tillslut så går det liksom inte att hålla det inom mig. jag bryter ihop allt oftare. liksom det går inte att hålla det inom sig. tillslut blir det bara för mycket. Jag vill att det ska sluta. jag orkar inte med den här skiten mer. vet inte hur många gånger jag har sagt att jag inte orkar mer. tydligen orkar jag mer? det blir bara värre och värre. tillslut så kommer jag väl inte orka mer. ingen vet hur dåligt jag egentligen mår. jag visar det inte. är jävligt bra på att inte visa hur jag mår. that fake smile. nu menar jag inte att jag fake skrattar och ser glad ut fast jag är ledsen eller hur man ska säga. jag menar att jag skjuter undan problemen och det dåliga. Jag stänger av helt. stopp knappen. tyvärr så måste jag slå på det dåliga varje dag. går inte att ha på pause en hel dag. måste hela tiden påminnas då det finns omkring mig nästan hela tiden. så fort jag går ut ur huset känner jag mig fri. så jävla fri. skulle vilja känna mig fri vart jag än är men det går inte. jag vill inte behöva vara nervös och vara på min vakt. vill kunna slappna av. men det går inte. jag är fast här. kommer vara det ett tag till. Varför jag mår så dåligt kan jag inte säga här. det är för privat. men nu känns det bättre när jag fått skriva ut hur jag mår här. detta är inget jag pratar om. pratar aldrig om det. Tack vare att jag mår så dåligt så går det dåligt i skolan, jag gör dåliga saker, jag gör fel, jag skiter i allt. nästan allt alla fall. skulle inte vilja göra det. vill ha ett liv efter detta om man säger så. jag vill ju härifrån men vet inte hur det ska gå till när jag mår så dåligt. det går liksom inte. jag klarar inte av att få bra betyg. det går inte att plugga. det går inte att ta ansvar och göra nåt bra av mitt liv. vill vara fri! men det går inte för jag är inte tillräckligt stark nog att ta tag i saker själv. eller hur man nu ska säga. om jag ska komma ifrån det som gör att jag mår dåligt så måste jag kämpa. det är inte så lätt att kämpa för något jag aldrig upplevt och som jag itne vet existerar. jag var lycklig när jag var runt 5. sen gick det utför. vad jag kan minnas. jag kan ju ha fel. men det är det dåliga man minns och inte det bra. brukar ju vara så. mår så dåligt när jag tänker för mycket på min familj, situationen i livet. hur allt är nu förtiden. stämmningen. allt. det var länge sedan jag var riktigt lycklig. jag vill höra glada och kärleksfulla ord. får sällan höra det. det är oftast fula ord och HÅRDA ord. som sten. allt är som en enda dimma. känner mig tung som en sten. jag drömmar mig bort från verkligheten. försvinner in i andra världar som jag önskar jag fanns i. för där jag finns och är nu suger. det enda jag vill är att dom i min närhet ska vara lyckliga och så vill jag att jag själv ska vara lycklig. tror inte ni förstår någonting av det jag skrivit. skrev det här med för min egen skull.
DU FÖRSTÖR MIG, MITT LIV OCH MIN FRAMTID.
